Utseendet är en del av oss människor och en källa till både glädje och nyfikenhet men också problem och oro. I ett samhälle där man var och varannan minut påminns om hur man borde se ut enligt omvärldens normer kan det kännas svårt att känna sig likvärdig alla andra. Tyvärr är det idag vanligt att människor lider av svåra och helt obefogade utseendekomplex.
Så när går utseendet från att handla om att vara hel och ren till något som styr hela ens liv. Vad kan anses vara normalt och vad är sjukligt? Vem bestämmer hur viktigt det är att se ut på ett visst sätt och hur kan man förbättra sitt självförtroende om man inte är nöjd med hur man ser ut?
Att vara attraktiv
Som bekant så finns det oerhört många smaker och åsikter när det kommer till vad som anses vara attraktivt och inte. Förutom den rent personliga smaken så är det också ett kulturellt fenomen, där man genom tiderna har haft olika skönhetsideal. Över lag så brukar ett samhälle tycka att det som är svårt att uppnå är attraktivt, och det är därför som fattiga länder idealiserar övervikt medan man i fetmans västvärld tycker precis tvärtom.
Tack vare framsteg inom forskningen kan man idag rätta till en hel del så kallade skönhetsfel, bland annat sneda tänder eller glesnande hår. Det finns mycket bra behandlingar som till exempel vampyrbehandlingen, eller prp behandling som metoden egentligen heter, där man med hjälp av sitt eget blod kan göra sig av med diverse hud- och hårproblem. Att känna sig uppfräschad får en människa att känna sig piggare och mer självsäker, och då humöret och attityden blir bättre får man ännu högre attraktionskraft.
Det finns dock en osynlig gräns där jakten på skönhet istället blir en fix idé och ett svårt komplex, och en av de mest allvarliga formerna kallas dysmorfofobi när man inte längre kan se sig själv som normal i spegeln. Att lida av dysmorfofobi är nära besläktat med bland annat anorexia och OCD, där man upplever att man totalt har tappat kontrollen över sitt liv och därmed börjar få tvångstankar relaterade till sin kropp och sina handlingar. Det kan handla om att man tycker att det är något fel med sitt hår eller sin hud, eller att man är missnöjd med en viss kroppsdel.
En av anledningarna till att dysmorfofobi är så svårt är att den som lider av det sällan tas på allvar av sin omgivning, eftersom omgivningen inte ser vad den drabbade ser i spegeln. Det finns dock hjälp att få och tror man att man själv eller någon närstående har börjat få svårigheter relaterade till utseendet kan man tala med sin läkare, skolkurator eller kontakta en psykolog som sedan gör en utredning.