Det kan börja som något mycket enkelt. Man kommer inte ihåg om man släckt ljuset i köket innan man gått och lagt sig. Tog man in bilnycklarna? Stängde man av strykjärnet? Låter inte speciellt konstigt, eller hur? Alla människor har väl någon gång funderat på dessa saker och gått och dubbelkollat att allt är som de ska? Detta är en mycket normal funktion som sitter i alla friska människors hjärnor och som hjälper oss att komma ihåg att utförs vissa sysslor med automatik.
Ibland kan det dock hända något som får denna funktion att så att säga överproducera, och med det ge personen ångest och oro. Detta yttrar sig i att man efter att man kollat att köksljuset är släkt omedelbart känner att man måste kolla en gång till efter att man har gått och lagt sig igen. Att man måste se till att det var bilnycklarna man såg i byrålådan. Att strykjärnet verkligen inte står och bränner sig igenom strykbrädan och sedan orsaker en svår eldsvåda. Går detta tvångstänkande för långt så kan det hända att man lider avOCD, en förkortning av den engelska termen Obsessive Compulsive Disorder, med andra ord tvångstänkande.
Personer som lider av OCD kan uppvisa en rad olika symptom med det är framförallt upprepandet och de okontrollerade tankarna som är karaktäristiska. Man måste göra allt ett visst antal gånger eller tycker sig se bakterier som kryper över allt man berör. För att motverka den ånges
t som dessa tankar och beteenden framkallar brukar många patienter utveckla något som kallas ritual, där man till exempel måste blinka femtio gånger eller låsa dörren tio. Ju mer sjukdomen utvecklas desto mer handikappande blir dessa ritual då de kräver mer och mer tid och energi och i riktigt svåra fall kan en person med OCD leva uteslutande i en värld av ritual. Man kan inte längre fungera normalt utan spenderar timmar på att tvätta händerna eller klia sig i hårbotten, och man lider av ökad ångest då dessa ritual egentligen inte ger någon befrielse.
Ingen vet med säkerhet vad det är som framkallar OCD men många studier visar att vissa delar av hjärnan, bland annat amygdala och frontalloben, är överaktiva hos personen med störningen. Därför brukar behandlingen bestå både av psykoterapi och psykofarmaka, och nya studier visa att man genom elektronisk djupbehandling av dessa områden kan uppnå positiva resultat. Det är också mycket viktigt att patientens omgivning lär sig att handskas med den som lider av OCD. När det är riktigt illa kan det vara extremt svårt för familjer och vänner att förstå vad som händer, och det är vanligt att välmenande människor helt enkelt avfärdar personens ångest. I stället behöver en OCD patient få bekräftat att han eller hon har problem, och kan sedan lugnas ner genom att man resonerar sig fram till att det inte är så farligt att gå över en rak linje eller att äta en ost med hål i. Kärlek och tålamod är viktiga ingredienser i terapin!